Cykelutflykt på Bjärehalvön

Kvällsljuset spelar över landskapet på Bjärehalvön när vi anländer till Båstad en ljummen augustiafton. Staden och sommarmetropolen som är ett omtalat resmål för fest- och badsugna turister, inte minst under tennisveckorna, sprider ljus och värme i sommarkvällen. Men vi är inte här för att dansa och skåla, vi är här för att utforska Bjäres natur och vägar, vi är här för att cykla.

   Vi har åkt hit under några dagar för att kombinera cykling med boende på några av områdets boenden. Tanken är att cykla från Båstad längs kusten, via naturreservatet Hovs hallar, till Torekov och tillbaka med övernattningar på tre olika platser längs vägen. Bjärehalvön är perfekt för den typen av utflykter – ett öppet landskap med böljande åkrar och ängar och med havshorisonten i tre väderstreck.
Tidigt nästa morgon vaknar vi av att solen lyckas leta sig igenom våra gardiner. Solen arbetar som bäst med att torka upp nattens dagg och det är verkligen inte svårt att komma upp på benen med tanke på vad som väntar – en tur till Hovs hallar tur och retur.

   Vägarna här i området lämpar sig väl för landsvägscykling. Smala slingriga asfaltsträckor med fint och jämnt underlag. Men vi har valt våra mountainbikes. Dels för att få en lite mer upprätt sittställning för att kunna ta del av omgivningarna lite extra men även för att ha chansen att ta en avstickare på nån stig eller grusväg om det dyker upp. Lite högre rullmotstånd men vi har ingen brådska.
Efter en knapp kilometer längs cykelvägen, som går precis vid havet, ser vi ett par knubbsälar som vilar på några grynnor strax ovanför vattenlinjen. Alldeles stilla, som om de njuter av den varma förmiddagssolen. Annars är vi än så länge ganska ensamma ute denna varma förmiddag. Och det gör oss inget, mindre trängsel på våra stopp med andra ord. I Norrviken finns elva olika stilträdgårdar att besöka. Den japanska trädgården får oss att stanna en lång stund för att stillsamt  beundra de små vattenfallen, templen och de väl ansade träden.
Vi fortsätter genom det lilla fiskeläget Kattvik och trampar vidare längs den lilla grusvägen för att nå en stig längre fram. Ett litet felaktigt vägval då vi, när vägen tar slut, tidvis får bära cyklarna längs klapperstensstränder och uppför klippor eftersom stigen knappt är vandringsbar. En utmaning och ett träningspass i sig. Men upp kommer vi om än med viss möda. Här breder sig nu ett magnifikt grönskande hedlandskap ut sig, som mer ger associationer till Skottland och Irland. Vi tar en paus på platån för att bara njuta en stund av vyn över Kattegatt, den fläktande vinden, solen och dofterna av salt hav och tång, innan vi fortsätter vår tur.

   Naturreservatet vid Hovs hallar är en absolut höjdpunkt här på Bjärehalvön, både bildligt och bokstavligt. Här möts Hallandsåsen och havet på ett dramatiskt sätt, med höga vassa klippkanter, raukar, klapperstensfält och grottliknande formationer. Dramatiken i landskapet har utnyttjats vid flera filminspelningar, bland annat för att gestalta Spetsbergen i Jan Troells film om ingenjör Andrées luftfärd och för att ge dramatik åt Ingmar Bergmans ”Det sjunde inseglet”. Den sista biten in till värdshuset vid Hovs hallar är lättcyklad. Ganska snart är vi framme vid restaurangen där vi laddar upp med en matig sallad och kaffe. Efter lunchen tar vi de små vindlande asfaltvägarna tillbaka till Båstad, förbi Hallavara, Dejarp och Troentorp, genom ett landskap som formligen skriker idyll.

   Om Österlen liknas vid ett skånskt Toscana så är Bjärehalvön Provence. Ett kuperat landskap med både lummiga bokskogar och öppna, vidsträckta ängar med betande kor och får samt massor av åldriga boningshus med praktfulla trädgårdar. Under de sista kilometrarna in till Båstad lutar det slingrande brant neråt. Så pass att våra skivbromsar får jobba hårt. Men dagsturen är tillända och nu får både cyklar och cyklister en välförtjänt vila. Tvåhjulingarna lite smörj på kedja medan arommassage och läcker trerättersmiddag på hotellet väntar för oss som trampat. Och imorgon väntar en tur till Torekov och nya äventyr.